Är så ledsen att jag har försummat er, men ibland kommer livet mellan. Jag har prioriterat det viktigaste jag har. Min familj. Tänk vad snabbt livet kan förändras. Ett telefonsamtal och världen rasar samman. Inget kommer någonsin att bli som vanligt. Långa dagar på sjukhus, massor av information som snurrar i huvudet och insikten att det verkligen händer. Känslan av maktlöshet och till sist ilskan. Orättvisan. Nu är det fokus på att kämpa och min tur att ge tillbaka styrka till den person som alltid styrker mig. Nu finns bara du. Fokus. Kämpa.
Jag har inte i min vildaste fantasi kunnat tro att detta skulle drabba oss. Det gjorde det. Det kan drabba dig. Glöm inte att tala om att du älskar dina nära och krama dom. Länge och ofta. Man vet aldrig hur länge man har varandra.
Tårarna rullar ner för mina kinder. Jag vet inte om eller när jag kommer skriva fler inlägg. Kanske blir det många för att skingra tankarna. Kanske blir det få för att den jag älskar mest behöver mig. Jag vet inte. Vi får se. Tills nästa gång, glöm inte. Kramas.
skickar styrkekramar till dig och dina nära. Hoppas att allt löser sig till slut. Nu ska jag gå och krama nån..
SvaraRaderamassor med kramar och tankar till er!
/iris
Stor kram min fina Snigelvän. Du vet var jag finns när du behöver en stor kram och någon som lyssnar.
SvaraRaderaJag känner dig inte, men naturligtvis berör sådana här inlägg på djupet. Jag älskar din blogg och hoppas att du kommer att skriva igen. Så länge skickar jag all styrka jag har och hoppas att allt ska gå bra! Varma kramar från Rebecca
SvaraRadera