Invriden

Jag har vridit och vänt. Vänt och vridit. Nu har jag kommit fram till följande. Min blogg är min och bara min. Det är mitt sätt att förmedla mina drömmar. Mina önskningar. Min inspiration. Mina happy moments. Allt är inte perfekt och då händer det att även detta luftas ut. De ledsamma och mindre positiva inläggen är få men förekommer. Ett inlägg fick otursamt reaktioner som jag inte kunnat drömma om. Positiva som negativa. Inlägget är för mig känslosamt då min besvikelse var enormt stor. Jag är inte långsint och försöker se framåt och glömma det gamla. Jag har fått råd om att redigera inlägget och till om med att ta bort det helt. Ett tag var mina tankar i samma banor. Inlägget är kvar och kommer så att förbli. Basta.